Skillnad på folk och folk

Från ISM, den slitiga skribenten har följande brev postats till Carl Bildt

Från ISM
To: registrator@foreign.ministry.se

18 februari 2010
UD v g diarieför och meddela dnr tack
Utrikesminister Carl Bildt

Ämne: ”UD slutar betala för evakuerade svenskar”

Ett kraftfullt slag i luften
Ni skriver den 18 februari 2010 på DN Debatt om skattebetalarna fortsättningsvis inte skall betala för ”evakuerade svenskar” och att ”bra försäkringar bör kunna täcka de här utgifterna.” Det tackar vi för men samtidigt framstår förslaget såväl som ett sent uppvaknande som ett kraftfullt slag i luften.

En etniskt svensk resenär förväntas ha så pass mycket pengar i plånboken eller på kontokortet att han/hon klarar en krissituation såväl utomlands som på hemmaplan. För större kriser på resan – sjukdom, olycksfall, död – skall man givetvis ha försäkringar som täcker oförutsedda utgifter.

Det är väl känt att invandrarna sällan eller aldrig bryr sig om att teckna privata försäkringar. De flesta väljer att i stället ställa krav på skattebetalarna så fort de försatt sig i prekära situationer utomlands.

Etniska svenskar förväntas i alla lägen ta ett personligt ansvar i form av reseförsäkringar eller en hemförsäkring, som även omfattar utlandsresor. Varför har samma krav inte ställts på libaneser och andra ”nya svenskar”? Varför skall dessa i motsats till etniska svenskar tillåtas leva u p a på skattebetalarnas bekostnad? Hur har de kunnat bibringas uppfattningen att det är onödigt att teckna försäkringar och att de alltid kan räkna med att staten tar hand om dem, om de skulle råka hamna i en nödsituation? Kan det möjligen ha något med den förda integrationspolitiken att göra?

Invandrarnas hemresor bekostas av skattebetalarna

Ett exempel är Safia Benaoudas och fästmannen Awad Munirs pilgrims- och turistresor till världens värsta krigs- och konfliktzoner. 2007 reste de till Somalia för att ”uppleva muslimsk kultur och vacker natur.” Sedan de åkt fast och fängslats hostade UD snabbt upp 9 067 kr för Safia Benaoudas och 7 944 kr för Awad Munirs hemresa. Dessa 17 013 kr skulle återbetalas till UD.

I samband med parets turistande 2009 i södra Waziristan på gränsen till Afghanistan och i närheten av al-Qaidas högkvarter framkom att någon återbetalning ännu inte skett. Som finansiär av parets turistande vill jag veta om UD fått tillbaka utläggen nu? Hur stor ränta betalade paret på skulden? Eller slapp de ränta p g a de kan åberopa religiösa skäl för att inte betala ränta? Det hade väl som vanligt varit ett hot mot religionsfriheten och ett uttryck för islamofobi om de tvingats betala ränta!

Helena Benaouda gjorde stor affär av att hon betalade dotterns hemresa från Pakistan. Eftersom det inte framkommit vem som betalade fästmannens och ressällskapet Mehid Ghezalis hemresa förmodar jag att UD - dvs skattebetalarna - även denna gång fick stå för kalaset!


Vad kostade övriga insatser i samband med de tre turisternas eskapader i Somalia respektive Pakistan - bl a utgifter för rättshjälp/advokater, ambassadpersonal mm? UD:s personal reste i skytteltrafik till USA och Guantánamo för att förhandla med den amerikanska administrationen och för att besöka hr Ghezali. UD förhandlade även med de somaliska och pakistanska myndigheterna och ambassadpersonal besökte paret Benaouda/Munir ett flertal gånger i fängelserna i Somalia och i Rawalpindi i Pakistan.

Vid hemkomsten från Pakistan begärde Helena Benaouda att Säpo skulle skydda det turistande paret vid deras ankomst till Arlanda. Vad kostade den uppvaktningen?

Den flitige resenären och hedersmedborgaren Mehdi Ghezalis resande i muslimska konfliktområden har redan tidigare belastat skattebetalarna. Hans hemresa från Guantánamo med regeringsplanet kostade skattebetalarna 522 500 kr. Har detta belopp återbetalats? Hur stor blev räntan på denna summa?

Ni skriver: ”Den som väljer att resa och vistas utomlands har ett personligt ansvar för att vara informerad om resmålet. Det faller på den enskilde att ta ansvar för den egna säkerheten och se till att hon/han har ett nödvändigt försäkringsskydd mm” Uppenbarligen gällde detta varken hr Ghezali eller paret Benaouda/Munir eller de 8 000 libaneser som evakuerades på de svenska skattebetalarnas bekostnad i samband med Libanonkriget 2006.

”UD - den statliga resebyrån”
Ni skryter i artikeln över att ”Sverige i samband med Libanonkriget var det land som evakuerade flest människor på kortast tid, tack vare de nya strukturer som byggts upp under UD:s ledning.”

2006 kunde vi under rubriken ”UD - den statliga resebyrån” i DN läsa om de 8 000 libaneser med svenskt medborgarskap, som återvände till Sverige. En stor del av dessa svenska medborgare var enligt artikeln permanent bosatta i sitt hemland Libanon. UD- tjänstemannen Niklas Kebbon, som råkade befinna sig i Libanon på semester, kom att ansvara för - eller som det heter på nyspråk ”hålla i”- evakueringen. Han upptäckte då att listorna över ”svenskar” – dvs svenska medborgare – inte stämde och konstaterade att ”ambassadens lista visar att runt 500 ”svenskar” hade registrerats som fast boende. Det var kanske en tiondel av det verkliga antalet.”
Någon förklaring till detta förhållande fick man inte i artikeln. Inte heller framgick det vilka de ekonomiska konsekvenserna är av att endast 500 - eller en tiondel - av de svenska medborgarna var registrerade som fast boende i Libanon. Jag vill därför gärna ha svar på följande frågor.

Vad innebär i praktiken denna registrering som ”fast boende” för utbetalande av bidrag? Vad innebär "en utebliven registrering"för utbetalandet av bidrag?

Vad innebär det ekonomiskt för de svenska skattebetalarna att så många libaneser med svenskt medborgarskap valt att ”inte registrera sig som fast boende” vid återvändandet till hemlandet? Jag antar att den uteblivna registreringen innebär att de kan fortsätta att uppbära svenska socialbidrag, sjuk- och arbetslöshetsersättning och övriga bidrag som t ex det skattefria äldreförsörjningsstödet, barnbidrag och flerbarnstillägg? Kan även de som registrerat sig som fast boende fortsätta att uppbära dessa bidrag i sin egenskap av svenska medborgare?

Enligt en uppgift från Rikspolisstyrelsen hade 7 089 av de evakuerade svenskt pass medan 599 inte var svenska medborgare. Den gruppen bestod till största delen av personer med PUT i Sverige. Andra hade uppenbarligen besöksvisum till Sverige. Vad innebär detta, när det gäller UD:s ekonomiska åtaganden? Hade de, som har PUT eller besöksvisum samma ekonomiska rättigheter som svenska medborgare i samband med evakueringen?

Redovisning av totalkostnaderna för evakueringen
I början av evakueringen utökade regeringen UD:s budget med 57,5 miljoner för att undsätta de ca 4 000 personer UD då trodde fanns i Libanon. De beräknade kostnaderna steg med rekordfart till 90 miljoner kr. Enligt Er uppgift i DN-artikeln blev notan för att evakuera 8 000 libaneser - eller ”svenska medborgare av libanesiskt ursprung” – 77 miljoner kr. UD trollade alltså fram 77-90 miljoner kr lika lätt som en trollkarl trollar fram en kanin ur hatten. Hur kommer det sig att det aldrig saknas pengar när det gäller invandrarna?

Har ”de 8 000 svenska medborgarna av libanesiskt ursprung” betalat tillbaka miljonerna till statskassan. Eller har deras skuld till skattebetalarna avskrivits? Skattebetalarna måste givetvis få en offentlig redovisning av totalkostnaderna.

Hur gick det med de krav libaneserna ställde på att även få sina inrikesresor i Sverige - från Arlanda till hemorten - betalade av staten dvs av skattebetalarna? Ålade UD/regeringen kommuner och landsting att tillmötesgå dessa krav?

Det är onekligen en märklig tingens ordning, när en libanes i Libanon kan kräva blixtsnabb svensk transport därifrån, när det smäller och fortsatt individuell reseservice vid ankomsten till Sverige. Så vitt jag vet har en norrlänning eller skåning aldrig kunnat kräva individuellt anpassade busstidtabeller eller gratis limousinservice för att ta sig från Arlanda till hemorten!

UD:s sena uppvaknande
”Det är rimligt att den som väljer att resa eller bosätta sig utomlands får räkna med vissa ökade kostnader om han eller hon drabbas av en kris- eller katastrofsituation.”
Skattebetalarna har sedan länge insett det som UD nu något yrvaket upptäckt. Det är givetvis orimligt att skattebetalarna skall stå för notan för de svenska medborgare, som valt att förlägga sin semester till hemlandet Libanon eller för den delen till andra konflikt- och krigsområden i Mellanöstern och i andra delar av världen.

”Brist på disciplin och solidaritet”
UD-tjänstemannen Niklas Kebbon konstaterade att det vid evakueringen av ”svenskarna” ”rådde brist på disciplin och solidaritet.” Hur kan det komma sig? Det låter i mina öron väldigt ”osvenskt.” Man kan ju - om man så vill - jämföra med den ”disciplin och solidaritet” som rådde vid Estonias förlisning eller som de tsunamidrabbade svenskarna visade varandra. Eller för den delen de stormdrabbade smålänningarna för ett antal år sedan. Mot denna bakgrund är det mycket märkligt att denna ”disciplin och solidaritet” saknades i Libanon!

Avslutningsvis…skriver Ni att ”det är viktigt att svensk allmänhet får en bättre kännedom om vad som gäller på det här området” och hänvisar till UD:s hemsida. På vilka av de ca 150-200 invandrarspråk som talas i Sverige finns denna information?

Bilaga 1
En sista fråga – som aldrig tycks få något svar: hur kan de s k ”flyktingarna” resa tillbaka de till de länder från vilka de påstår sig ha flytt ”undan krig och förföljelse”?

På förekommen anledning ber jag Er notera att frågorna i detta brev icke är retoriska utan kräver konkreta svar.

ISM

Bilaga 1

Babels torn
Språk som talas i Sverige: acholi, afari/dankali, akan/asante/fante, akan, albanska, arabiska, arameniska aluf, amarinja, amhariska, arabiska, assyriskaväst- öst assyriska, atjeh, aymara, azeri/azerbaljani, baluchtiska, bambara, bassa, bangla/bengali, bihari, bono, bosniska/kroatiska/serbiska, burmesiska, bulgariska, cebuanska/visayan, chauzho/fukinesiska/hainanesiska, daginska, dari, divhi, edo, ewe, fule, ga/gah, gujarati, georgiska, hindi, ibo, illongo, ilokano, joroba, kalé, kamba/kikamba, kantonesiska, kazakiska, khmer, kikuyo/kuvo, kinyarwanda/rwanda-runi, , kirundi, kinyarwanda, koreanska laotiska, lingala/rigala, lovari/kalderari, luganda/ganda, luo, malayalami, , mandarin, mandinka/malinka, makedonska, malaysiska, maoriska/rotoro, marathi, mongolisk, nepalisk, nord-sydkurdiska, oromo, pampangan, pastho, , persiska, punjab, romani, rumänska, saho, , sesotho/sotho, serbiska, slovakiska, somaliska, , syriska shona, singhalesiska, swahili, tagalog, tamazight, tamilska, telugu., tigrinja, tongaska, twi, , twiwarai, , tjetjenska, turkmenska, uiguriska, ukrainska, uzbekiska, urdu, urmiska, wolof, yoruba,, vietnamesiska m fl.
Flera bland dessa språk är stamspråk - bl a är kingala ett stamspråk som talas i Kongo-Kinshasa.